2013-03-23
13:15:14
En av mina noveller
Vi hade flyttat in i ett stort gammalt hus som knappt hade några grannar. Jo en arg tant som alltid himlar med ögonen, en gubbe som bara satt och stirrade ut i skogen och en tant som inte kunde sluta gråta!
- Riktigt spökslott här, mumlar jag medan jag försöker se in i ett dammigt fönster.
Jag brydde mig inte riktigt om vi skulle flytta eller inte, jag hade ändå inga kompisar, men om vi skulle flytta behövde vi väl ändå inte flytta hit?!
jag hjälper pappa bära in en tung flyttkartong.
- Ditt rum ligger på tredje våningen, säger pappa.
- Okej, mumlar jag och går upp i trapporna.
På översta våningen är det ett gammalt badrum och ett stort rum med ett fönster till trädgården.
Det står ett stort och dammigt piano mitt i rummet.
Jag går in och trycker lite slarvigt på tangenterna. Sedan går jag ner till pappa i köket.
- Pappa, vad gör pianot i mitt rum?
- Vilket piano menar du då, Sia?
- Kom så visar jag dig!
Jag sprang upp till mitt rum med pappa efter, men när jag kom in var pianot inte där, det var borta!
- Det stod här jag lovar! Skrek jag.
Pappa trodde mig inte, han trodde det var nån form av illusion!
Jag tog upp mina flyttkartonger i mitt rum och började inreda, pianot såg jag inte mer.
Det kanske var en illusion!
Jag la mig tidigt den kvällen och somnade snabbt, det hade varit en lång dag.
På natten vaknade jag av en melodi.
Den var sorglig men vacker.
Jag öppnade ögonen och såg en liten flicka sitta och spela på pianot.
Hon såg ledsen ut och hade blonda lockar och en rosett i håret.
Jag satte mig bredvid henne och spelade jag också.
- Du är inte den enda... , Viskade hon i mitt öra.
- Inte den enda vad? , Svarade jag
Hon fortsatte prata som om hon inte hade hört mig.
- Du kommer få flera vänner där och om några år kommer det vara din tur.
Sedan såg hon in i mina blåa ögon och jag såg in i hennes svarta. Jag sögs in i hennes svarta sorg och såg vad som hänt med henne, det hade hänt samma sak som snart skulle hända med mig, jag försvann ner i det svarta djupet och kunde höra andra flickor viska.
Jag skulle snart bli en av dem.
Mina föräldrar blev ledsna över det plötsliga försvinnandet och flyttade snart ut.
Året efter flyttade en annan familj hit och jag visste vad som snart skulle ske.